Torsdag 18/2

När dagens myrangäng anlänt delade vi upp oss i två grupper. De lite mindre barnen stannade kvar på Myran tillsammans med Charolina för att arbeta vidare med isballongerna. Alla kände på kloten och sedan testade vi vad som hände när vi hällde på salt, vatten och karamellfärg. "Bang" kommenterade barnen och noterade att det knakade i kloten.

Nu står de i bunkar i fönstret på Myran så att vi kan följa vad som händer med dem. Vi passade också på att undersöka vattenpölarna på gården. De äldre i gänget följde med Emma och Gustav till skogen.

På vägen till skogen tittade vi på spår i vad som fanns kvar av snön som fallit under natten. Barnen spekulerade i vem eller vilka som hade gått mot skogen innan oss och huruvida spåren var stora eller små. Vi stannade också och lyssnade på ljud, det hördes både fåglar, bilar och andra barn. 

Barnen som vi hörde på vägen visade sig komma från förskolan Stinsen. De visade oss stockpinnar som de hittat och våra myranbarn visade dem blåbärsris som plockats på vägen. 

I skogen kollade barnen sedan in i den stora kojan som någon har byggt. Tillsammans funderade de över vem som kan tänkas bo där. Några trodde att det var en björn och kom ihåg att björnens bo heter ide. Alltså var det ingen koja utan ett ide och björnen var ute och letade mat, blåbär och lite allt möjligt. 

Vi tog sedan fram uppdragskorten som vi lånat med från Nyckelpigan. Tre mycket kluriga uppdrag lyckades vi lösa.

Till att börja med skulle barnen tillsammans hitta  något mjukt. Någon försökte med tallbarr, men det var rätt taggigt. Sedan kom någon med ett gammalt löv. Det var ju förvisso mjukare än barren men vi ville hitta något ännu mjukare. Barnen kom efter en liten stund på att marken är mjuk och tänkte att gräset då är mjukt. Men tänk, det var ju inte gräs under fötterna i skogen utan mossa. Därefter skulle barnen istället hitta något hårt. Någon kom med en pinne, men vi ville leta efter något ännu hårdare. Stenar är hårda kom någon på och efter lite letande hittade barnen en sten.

Det sista uppdraget gick ut på att hitta en pinne som var lika lång som någons hand. 

Barnen hittade först lite längre pinnar, den första insåg vi när vi mätte att den var längre än hela armen, den andra var väl lång även den.

Men på tredje försöket blev det fullträff! Tänk att pinnen var precis lika lång som handen. 

Nöjda över att ha fixat alla tre uppdragen traskade vi tillbaka till kompisarna på Myran och kökets goda minestronesoppa.